山东选调千名毕业生到基层 报名开启4月15日笔试
| ← Morgondagen |
|
En bjudning → |
F?rem?let.
Nu ?r att s?ga huru familjen grupperade sig inom det ny hemmet. Ifr?n Henriks och Jacobis ankomst v?xte livligheten inom densamma betydligt. Henrik f?ljde ivrigt sin f?resats, att systrarna skulle taga sig munter motion, och Jacobi bitr?dde honom d?ruti av hj?rtans grund. L?nga promenader anst?lldes, men till Henriks gr?melse, stod det s?llan till att f? Louise att s?lunda motionera sig, vilket hon s?v?l beh?vt tyckte han. ?Louise hade alltid s? fasligt mycket att g?ra hemma.? Sara levde blott f?r sin harpa och sin s?ng, Leonore var ej frisk, och f?r Gabrielle var det merendels f?r kallt, eller f?r smutsigt, eller f?r bl?sigt, eller var hon icke vid hum?r att promenera. Eva d?remot var alltid vid hum?r, och Petrea alltid fallen f?r utflykter, och det var Henriks stora n?je att ge armen ?t en av sina systrar, s?rdeles n?r de voro v?l och vackert kl?dda. Klockan sju om aftonen samlades alla familjens medlemmar i biblioteket, d?r tebordet var dukat, vid vilket Louise presiderade. Dessa aftnar voro h?gst glada, och mest d?, n?r familjen var allena. Emellan teet och m?ltiden musicerades, pratades eller l?stes h?gt. Efter maten kom merendels dans, och i denna s?g man Louise motionera sig med ett s?rdeles behag. Ibland spelade man charader och lekte lekar. Henrik och Petrea stiftade alltid nya och roliga uppt?g. Det var lagmannens innerliga gl?dje att se alla sina barn omkring sig, s?rdeles om aftnarna, och lyckliga. D?rren till hans arbetsrum — vilket l?g invid biblioteket — stod alltid ?ppen om aftnarna, och antingen han skrev eller l?ste d?r, var han dock alltid fullkomligt med om vad som f?regick i s?llskapet. Emellan?t kom han in och blandade sig i samtalet eller i lekarna, eller satt i den gr?na soffan vid Elises sida och betraktade dansen och gladde sig ?t sina d?ttrar, ja, kom v?l ibland med upp i dansen, n?r han blev ivrigt uppbjuden av dem.
Vad Jacobi betr?ffar, ville ungdomen tycka att han var n?got ?distrait? och kuri?s emellan?t; han suckade ofta och tycktes vara mera b?jd f?r stilla samtal med fruntimren ?n f?r charader och andra muntra uppt?g. Det var avgjort emellan Henrik och Petrea, att dessa suckar och dessa distraktioner hade n?got f?rem?l; men l?nge, d. v. s. p? tre ? fyra dagar, kunde de ej utgrunda vilket var det r?tta f?rem?let.
Henrik var mycket road av Petreas gissningar och bryderi, Sj?lv hade han sina egna f?rmodanden ?ver f?rem?let. Och sm?ningom begynte ?ven en klarare aning uppg? hos Petrea, att r?tta f?rem?let torde dock slutligen vara ?v?r ?ldsta syster?, Enligt denna ?sikt, som hastigt spred sig i syskonkretsen, kallades Louise i dess sk?mtsamma tungom?l h?danefter ?f?rem?let?. F?rg?ves kastade Petrea upp f?r Jacobi allahanda stridsfr?gor f?r att under fejden l?ta honom n?got litet gl?mma ?f?rem?let?. Han l?t icke f?rstr? sig, och det m?rktes ?verhuvud, att magistern hade vida mindre lust till dispyter, ?n fordom kandidaten. Jacobi hade f?r n?rvarande ett favorittal?mne, och det var ?Excellensen O***!? Jacobi var sedan ett par ?r f?stad vid excellensen, s?som sekreterare, och hade hopp om hans medverkan till framtida befordran. Excellensen O*** var den excellentaste excellens i v?rlden, en verklig excellentissimus.
Louise hade mer ?n n?gon annan i familjen den goda egenskapen att vara en f?rtr?fflig ?h?rarinna, och d?rf?r fick hon h?ra mer ?n n?gon annan om excellensen O***; men icke blott om honom, ty Jaocbi hade alltid n?got att ber?tta f?r Louise, alltid n?got att r?dg?ra med henne om. Och om Louise icke var alltf?r mycket upptagen av v?vtankar, s? kunde Jacobi alltid r?kna p? det allvarligaste deltagande och det b?sta r?d b?de i moraliska fr?gor och i fr?ga om ekonomiska anordningar, kl?der, planer f?r framtiden o. s. v. Sj?lv gav han henne goda r?d — men som s?llan f?ljdes — vid postiljon, ritade tapisserim?nster ?t henne och l?ste g?rna h?gt f?r henne, dock hellre romaner ?n predikningar.
Men icke l?nge fick han sitta i fred vid ?f?rem?lets? sida. Ty snart satte sig p? andra sidan om henne en person, vilken vi, i anseende d?rtill att hans f?rn?msta m?rkv?rdighet l?g i en stor egendom, som han ?gde n?ra staden, vilja titulera r?tt och sl?tt Possessionaten.
?Tycker kusin Louise om fisk, t. ex. braxen?? fr?gade possessionaten en afton, i det han satte sig bredvid Louise, som flitigt sydde p? ett landskap i tapisseri, och som, utan att se upp, svarade med mycken flegma:
?? ja! Braxen ?r en mycket god fisk.?
?? med r?d vins?s; delikat! P? min g?rd ?stanvik har jag ett magnifikt fiske. Stora braxenbaddare! Jag fiskar dem sj?lv.?
?Vem ?r den d?r stora fisken?? fr?gade Jacobi Henrik med en ot?lig rynkning p? n?san. ?Och vad ang?r det honom, om din syster Louise tycker om braxen??
?Emedan hon d? torde tycka om honom, mon cher? En h?gst respektabel och bastant karl, min kusin Thure till ?stanvik. Jag r?der dig att odla hans bekantskap.?
?Tycker kusin Louise om f?gel?? fr?gade possessionaten.
?? ja! I synnerhet kramsf?gel!? svarade Louise.
?N?, det var r?tt roligt!? sade possessionaten. ?P? min g?rd ?stanvik finnes ofantligt mycket kramsf?gel. Jag g?r ofta ut med min b?ssa och skjuter dem sj?lv till min middag. Piff, paff! Med tv? skott har jag bums hela fatet fullt.?
?Tycker magistern om harstek?? viskade sk?lmaktigt Petrea till Jacobi.
?Bravo, Petrea!? viskade brodern till henne.
?Tycker kusin Louise om kall mat?? fr?gade possessionaten, i det han f?rde Louise ut till aftonbordet.
?Tycker du om en possessionat?? viskade Henrik till henne, n?r de kommit d?rifr?n.
Louise svarade — just som en domkyrka skulle svarat; hon s?g mycket allvarsam ut och teg.