钟丽缇疑曝方媛已有孕：祝福他们全家幸福快乐
| ← Den improviserade middagen |
|
Tiden g?r → |
Dagens slut.
Aftonen kom, ljusen, g?sterna. Det l?g en stor och f?rsakande ?lskv?rdhet i Elisas v?sen denna afton. Hon var n?stan hj?rtlig mot ?verstinnan, s?rjde f?r allas behag, spelade fortepiano till barnens dans och tycktes vara till blott f?r att tj?na alla andra. Den vackra Emilie t?nkte d?remot p? sig, var mer livlig och lysande ?n n?gonsin och samlade som vanligt alla herrarna omkring sig. Samtalet var livligt inom denna grupp. Det hade vandrat fr?n politik till litteratur och stannat en stund vid teatern, i det Emilie, lika livligt som tr?ffande karakteriserande den Scribe- och Mellesvilliska sk?despelsfabriken. ?F?r ?vrigt?, tillade hon, ??r det klokt och kvickt, att scenen alltid skyndar sig att f?lla rid?n, s? fort den hunnit f?ra sin hj?lte och hj?ltinna till altaret. Romanen g?r detsamma, ?ven ganska klokt; skulle den g? l?ngre, s? skulle ingen orka l?sa den.?
?Huru s??? sade lagmannen, pl?tsligen allvarsam.
?Emedan?, svarade Emilie, ?bortom denna gyllne stund, livets illusioner slockna, och dess verklighet tr?der fram i hela sin tyngd och nakenhet. Se ett ungt par i morgonrodnaden av dess f?rening! ’Du, du!’ ?r enda tanken hos de unga tu. Men betrakta samma par n?gra ?r senare! ’Jag, jag, och mitt behag!’ heter det nu. Den tillbedjande, allt givande ?lskaren har blivit den fordrande ?kta mannen, som vill bli uppassad och lydd. Och den k?rleksfulla, allt offrande f?stm?n har blivit den tunga och bekymmersfulla husmodern, som talar om besv?r, slarvsylta och slarviga pigor.
Nu f?r man ?nd? tacka sin lycka, om inte n?gon ful och futtig tr?ta uppst?r av s?dana intressanta meddelanden och om i hemmets lyckliga lugn endast harml?sa g?spningar fylla den plats, som kyssarna ?vergivit. Alla livets former b?ra inom sig uppl?sning och f?rruttnelse, och en giftig Nidh?gg gnager sj?lva v?rldstr?dets rot.?
N?gra av ?h?rarna, och bland dessa kandidaten, hade h?gt skrattat ?t ?verstinnans teckningar. Men lagmannen hade ingen g?ng dragit p? munnen, och n?r ?verstinnan slutat, svarade han med ett allvar, som l?t satiren f?rstummas p? hennes l?ppar:
?Vore det s?, Emilie, s? vore livet f?ga v?rt, ?ven i sina glanspunkter. Ni har talat om uppl?sning och om d?d, Emilie, s?som slutet av livets drama. Ni har gl?mt — uppst?ndelsen, f?rnyelsen — som ?ven den fornnordiska Valan sjunger om. ?ktenskapets liv har, som allt liv, en s?dan — ja, en fortg?ende s?dan, d? det ?r grundat i det ena eviga. Och var genomg?ngen kamp, var ?verst?nden fara, var liden sm?rta f?rvandlar sig d? till en v?lsignelse ?ver hemmet, ?ver makarna, som blott g?tt djupare in i varandra, innerligare f?renat sig.?
Lagmannen hade talat med ovanlig v?rme och ej utan en viss sinnesr?relse; hans uttrycksfulla blick s?kte och m?tte Elises. Elise hade of?rm?rkt nalkats de talande; med en aggande sm?rta hade hon h?rt Emilies bittra satir — hon k?nde att n?gonting i den var sant, Men n?r lagmannen talade, k?nde hon, att han s?g sanningen helt; hennes hj?rta slog friare och starkare, det uppgick p? en g?ng en klarhet i hennes sj?l. Det var i denna stund, som deras blickar m?ttes. Det l?g mycket, outs?gligt mycket, i denna blick. En ljus gl?djerodnad steg upp i Elises kinder, och hon blev vacker av den. Den milda gl?ttighet, som nu pl?tsligen livade hennes v?sen, i f?rening med hennes vackra v?xt, behagfulla r?relser, renheten p? hennes panna gjorde henne till ett vida mer intagande v?sen ?n den vackra ?verstinnan. Lagmannen f?ljde henne ofta med ?gonen, under det hon v?nligt och uppm?rksamt sysselsatte sig med g?sterna, eller, med lilla Gabrielle p? armen, deltog i barnens dans.
Supén kom. Emilie, vars ?gon lyste av en ovanlig glans, tycktes med makt vilja ?tervinna det intresse, som hon kanske anade sig vara p? v?g att f?rlora, och hennes kvicka och spelande konversation verkade elektricerande p? s?llskapet. Jacobi, ovanligt animerad, drack det ena glaset vin efter det andra, talade och skrattade mycket h?gt och s?g d?remellan p? Elise med blickar, som otvetydigt talade om hans k?nslor. Dess blickar voro ej de f?rsta av den arten, som uppf?ngades av ?verstinnans skarpa ?ga.
?Denne unge man?, sade hon sakta och betydelsefullt till lagmannen, med en blick p? Jacobi, ?tyckes vara r?tt hygglig; han har verkligen utm?rkt behagliga g?vor — ?r han n?ra sl?kt med Elise??
?Nej!? sade lagmannen och s?g p? henne litet f?rv?nad, ?men han ?r sedan tre m?nader en medlem av v?r familj.?
?Jas?!? sade ?verstinnan menande och allvarsamt, ?jag skulle ha trott… f?r ?vrigt?, tillade hon skenbart v?rdsl?st, ??r Elise verkligen s? v?nlig och ?lskv?rd, att det m?tte vara sv?rt f?r den, som ?r dagligen med henne, att icke ?lska henne.?
Lagmannen k?nde ormstynget, men med en blick, i vilken brann gnistan av en ?del harm, sade han till sin vackra granne: ?Ni har r?tt, Emilie! Och jag k?nner ingen kvinna, som f?rtj?nar mera aktning och k?rlek ?n hon!?
?verstinnan bet sin l?pp och bleknade, och hade bleknat mera, om hon hade f?rst?tt den k?nsla f?r henne, som hon nu v?ckt i den forne beundrarens br?st. Lagmannen hade ett skarpt ?ga f?r moralisk l?ghet, och d?r denna r?jde sig, voro inga snillets och naturens g?vor m?ktiga att ?verskyla den. Han f?rstod Emilies avsikt, och han f?raktade henne f?r den; hon blev i denna stund ful i hans ?gon, Emellertid var hans lugn st?rt. Han s?g p? Jacobi och m?rkte hans blickar, hans k?nslor; han s?g p? Elise och m?rkte oro hos henne, m?rkte att hon undvek hans ?gon.
En f?rf?rlig, kramplik k?nsla drog igenom hans sj?l. F?r att d?lja vad han erfor blev han livlig och bullersam, men det var n?gonting fientligt och h?rt sarkastiskt i hans ord, vilket dock den allm?nna munterheten hindrade de flesta att m?rka. Aldrig hade assessor Munter varit s? munter, s? roligt ovettig p? m?nniskorna och v?rlden. Hovmarskalkinnan och han skreko, liksom desperata emot varandra. ?nnu i full strid steg man upp fr?n bordet och ?terv?nde till f?rmaket.
?Musik! f?r himmelns skull, musik!? ropade assessorn nu, med en ?tb?rd av f?rtvivlan, och ?verstinnan och Elise skyndade till fortepianot. Det var ljuvligt att p? de skrikande och str?va r?sterna nu f? h?ra en av Blanginis melodiska notturnos, toner som Italiens himmel tycktes ha ingivit, och som ingjuta i sj?len en aning om dess sommarnatt med dess blomster?ngar, k?rlek, s?ng, dess alla os?gliga tjusningar. ?Un’ eterna constanza in amor!? voro orden, som flera g?nger upprepade under de ljuvaste b?jningar, slutade s?ngen.
?Un’ eterna constanza in amor!? upprepade kandidaten sakta och passionerat, med h?nderna tryckta mot sitt hj?rta, i det han f?ljde Elise till ett f?nster, dit hon gick f?r att bryta en ros, som hon ville f?r?ra ?verstinnan, och n?r Elises hand vidr?rde rosen, vidr?rde Jacobis l?ppar hennes hand.
Emilie sj?ng ?nnu en s?ng, som livligt upptog s?llskapets intresse. Men lagmannen stod tyst och dyster. Ord, som blivit sagda denna afton, hade uppkallat hans slumrande medvetande, och vid den blick han nu kastade p? Elise och Jacobi, k?nde han liksom marken b?vade under hans f?tter. Han s?g vad som f?regick vid f?nstret och drog efter andan. Det reste sig en storm i hans br?st. I det han v?nde bort sina ?gon, m?tte de ett par, som med ett forskande genomtr?ngande uttryck voro f?stade p? honom. Det var assessorns. En s?dan blick fr?n n?gon annan hade i denna stund varit gift f?r lagmannens sinne, men Jeremias Munters verkade annorlunda. N?r Jagmannen ett ?gonblick d?refter s?g sin v?n skriva n?got p? papperslapp, gick han till honom och l?ste ?ver hans axel dessa ord:
?Du ser grandet i din broders ?ga och m?rker icke bj?lken i ditt eget.?
??r detta till mig?? fr?gade lagmannen med l?g, uppr?rd st?mma.
?Ja!? var det ?vens? uttalade svaret.
Lagmannen tog den skrivna lappen och g?mde den vid sitt br?st.
Han blev blek och stilla och sk?dade ned i sig sj?lv.
S?llskapet br?t upp. Lagmannen hade lovat att f?lja ?verstinnan hem, men stod nu kall och stum som en ispelare bredvid sin ?gamla flamma?, som sk?mtade muntert med ett par herrar, under det hennes betj?nt satte p? henne lappskorna. Hovmarskalkinnan och assessorn gr?lade i det sista. Under allt detta gick Elise hastigt bort till Jacobi, som stod n?got avsides, och sade till honom med s?nkt r?st: ?Jag vill tala med er och v?ntar er i f?rmaket sedan alla ?ro g?ngna!? Jacobi bugade sig; en brinnande rodnad blossade p? hans kinder. Lagmannen kastade en genomtr?ngande blick ?t den sidan och str?k handen ?ver sitt bleka ansikte.
Elise blev ensam och gick in i f?rmaket.
P? en g?ng h?rde hon bakom sig hastiga steg. Hon t?nkte ?Jacobi!? och v?nde sig om och s?g — sin man. Men s? hade hon ?nnu aldrig sett honom. Det var en sp?nning och en sinnesr?relse i hans ansikte, som f?rskr?ckte henne. Han slog h?ftigt sin arm kring henne och f?ste sina ?gon p? hennes med en blick, som tycktes vilja borra sig in till hennes sj?ls innersta. ?Ernst — Ernst, var lugn!? viskade Elise, djupt skakad av hans sj?lstillst?nd, vartill hon anade orsaken. Lagmannen tog hennes hand och lade den mot sin panna. Det stod kallsvett p? den. I n?sta ?gonblick var han borta.
Vi g? nu till kandidaten.
Vin, k?rlek och sp?nd v?ntan hade s? uppspelat den unge mannens fantasi, att han f?ga visste vad han gjorde, om han gick eller om han fl?g, och mer ?n en g?ng under g?endet utf?r trapporna h?ll han p? att draga omkull hovmarskalkinnan, som med godhet, men n?gon f?rv?ning sade: ?Kors bevara mig! k?ra hj?rtandes! Jag begriper inte hur jag g?r eller ni g?r i afton! Jag tycker vi j?mt h?lla p? att… se nu g?r det p? tok igen!… Nej, jag tackar! Min n?sa vill jag beh?lla, s? p? sned den ?n sitter. Jag tror att jag g?r stadigare ensam; jag skall h?lla mig vid…?
I tamburen till Frankska v?ningen h?mtade kandidaten andan. Tanken p? det hemlighetsfulla m?tet med Elise fyllde hans sj?l med p? en g?ng gl?dje och oro. Han kunde ingenting t?nka klart, och gick med h?gt klappande hj?rta in i rummet, d?r Elise v?ntade honom.
N?r han s?g hennes vita, sk?na gestalt i det magiska lampskenet, berusades hans sj?l, och han var i begrepp att kasta sig till hennes f?tter, d? Elise hastigt och med v?rdighet drog sig n?gra steg tillbaka, i det hon med darrande, men allvarlig r?st sade:
?Jacobi, h?r mig!?
?H?ra er!? utbrast han med passion, ?o, att jag evigt finge lyssna till er! o, att jag…!?
?Stilla!? avbr?t Elise, med en hos henne ovanlig str?nghet. ?Intet ord mer av detta slag, eller v?rt samtal ?r slut, och vi ?ro skilda f?r alltid!?
?Min Gud!? utbrast Jacobi, ?vad har…?
?Jag ber er, h?r mig!? fortfor Elise. ?Jacobi, s?g mig — har jag givit er sk?l att missakta mig??
Jacobi studsade. ?Vilken fr?ga?!? sade han, stammande och bleknande.
?Och likv?l?, fortfor Elise uppr?rd, ?m?ste jag g?ra den!? Ert uppf?rande i afton har givit mig den. Kan ni tro, Jacobi, att jag, en maka, en mor f?r flera barn, kan gilla de k?nslor, som ni i afton s? besinningsl?st yttrat? Kan ni tro, att jag inte d?rvid m?ste k?nna djupaste misshag och sm?rta? Jag g?r det, Jacobi, jag fruktar att ni r?kat i en djup f?rvillelse — och har jag sj?lv genom n?gon of?rsiktighet i mitt uppf?rande bidragit d?rtill, s? — m? Gud f?rl?ta mig! Ni har straffat mig d?rf?r, Jacobi, straffat mig f?r den tillgivenhet jag k?nt och visat er — och som jag nu bryter ett f?rh?llande, som jag hoppades skulle f?rljuva mitt liv, s? ?r det ert eget fel. ?nnu en g?ng blickar och yttranden s?dana som i afton, och jag m?ste sj?lv avl?gsna er fr?n mitt hem!?
Blygselns och harmens rodnad blossade p? Jacobis kinder. ?I sanning, i sanning?, sade han, ?jag har ej f?rtj?nat en s?dan str?nghet!?
Jacobi lutade huvudet i sin hand, en djup skakning gick igenom hans sj?l.
?Min unge v?n?, ?tertog Elise med v?rme. ?Jag hade icke s? kunnat tala med er, om jag icke trodde p? er ?dlare m?nniska. Ni har kommit n?ra m?nniskor, som av hj?rtat vilja vara era v?nner. L?t dem f? ?lska, l?t dem f? h?gakta er, och f?rvandla ej i sorg den hj?rtliga v?lvilja Ernst och jag k?nt f?r er. Och vill ni ?gna mig k?rlek och trohet, som ni sagt det, s? tar jag emot dem, Jacobi, f?r — min son. O, Jacobi! vill ni f?rtj?na mina v?lsignelser, min eviga tacksamhet, s? bliv en trofast v?n, en god l?rare ?t min gosse, min Henrik! Era g?vor som ungdomens l?rare ?ro icke av vanlig art — — —?
?S?g icke mer!? utropade Jacobi. ?O! jag ser det allt! ?nglalika Elise, f?rl?t mig! Allt, allt vill jag g?ra f?r att bli v?rd er aktning, er v?nskap en g?ng. Ni har genomtr?ngt mitt hj?rta, ni har f?rvandlat det — jag skall bli en b?ttre m?nniska. Men s?g att ni f?rl?ter mig, att ni ?nnu kan, att ni ?nnu vill bliva min v?n!?
Jacobi hade i h?jden av sin sinnesr?relse kastat sig p? kn?. Elise ?ven var djupt uppr?rd; t?rar f?llo fr?n hennes ?gon, i det hon r?ckte Jacobi handen och, b?jande sig ned till honom, ur hj?rtats djup uttalade orden: ?er v?n, er v?n f?r alltid!?
Stilla med f?rklarade ansikten uppreste sig nu b?da men en ovillkorlig rysning genomilade b?da, d? de s?go — lagmannen st? i rummet. Hans ansikte var blekt och str?ngt.
Jacobi steg upp och gick beslutsam emot honom.
?Lagman Frank!? sade han, med fast, men ?dmjuk st?mma, ?ni ser h?r en…?
?Tyst, Jacobi!? avbr?t hastigt Elise, ?f?r ert kn?fall beh?ver ni ej rodna, och ingen f?rklaring beh?ves h?r. ?r det icke s?, Ernst?? fortfor hon med oskuldens hela friska frimodighet, ?du beh?ver ingen f?rklaring! Du tror mig, n?r jag s?ger dig, att Jacobi nu mera ?n n?gonsin f?rtj?nar din v?nskap. Ett f?rbund ?r slutet mellan oss tre, som jag hoppas till Gud ingenting mer skall st?ra och ingen giftig tunga vidr?ra. Du tror mig, Ernst!?
Lagmannen r?ckte henne sin hand, och sade blott: ?Ja! Skulle jag icke det, s?…? Han gjorde en fasande ?tb?rd. Han teg stilla en stund, med blicken oavv?nt riktad p? sin hustru, och sade sedan lugnare: ?Jag har att tala med dig. God natt, herr Jacobi.?
Jacobi bugade sig, gick n?gra steg, men v?nde om. ?Lagman Frank?, sade han, med en r?st som vittnade om uppr?rda k?nslor, ?giv mig er hand! Jag vill f?rtj?na er v?nskap!? Den utstr?ckta handen m?tte ett fast och kraftigt handtag, och Jacobi avl?gsnade sig hastigt.
?Elise, kom hit!? sade lagmannen h?ftigt, f?rde sin hustru till soffan och liksom fl?tade in henne i sina armar, ?tala till mig! S?g, har n?got i mitt uppf?rande under senare tider v?nt ditt hj?rta fr?n mig??
Elise teg, i det hon b?jde huvudet ned mot sin mans br?st. ?Ack, Ernst!? sade hon slutligen, med en sm?rtsam suck, ?jag har icke varit n?jd heller med mig. Men o!? fortfor hon livligare, ?n?r jag s? lutar mig till dig, n?r jag h?r ditt hj?rta sl? och k?nner och vet hur det ?r d?rinom, o, Ernst! d? k?nner jag hur jag ?lskar, hur jag tror p? dig.?
?Jag har haft mera fel ?n du?, inv?nde lagmannen, ?men jag har vaknat. Gr?t inte, Elise! L?t mig kyssa bort dina t?rar. K?nner du icke som jag, att allt ?nnu skall bli gott? Tro vi icke p? den evigt gode, och tro vi icke p? varandra! En g?ng, n?r denna tids f?rirrelse n?stan bleknat ur v?rt minne, skola vi tala om den och undra p? att den kunde tr?da emellan oss. Nu ?r det ju klart emellan oss, nu se vi ju b?da v?r v?g?
S? ?ro vi nu ett! I Guds namn, l?t oss s? g? fram genom livet! Vad han f?renat, skola icke m?nniskor, icke tillf?lligheter, icke n?got i v?rlden ?tskilja!?
Natten kom, men i makarnas br?st hade ljus g?tt upp.
Tr?tof?ran b?r vanligen tistel och t?rne, men den kan ock b?ra s?d f?r himmelens lador.
Jacobi.
N?r Jacobi kom upp p? sitt rum, fann han ett brev liggande p? bordet bredvid sin s?ng. Han igenk?nde lagmannens handstil och ?ppnade det hastigt. En bankosedel av t?mligen betydligt v?rde f?ll d?rur, och i brevet l?ste Jacobi f?ljande ord:
?Ni har r?kat i skuld, Jacobi, hos n?gra personer i staden, med vilka jag f?r er skull ?nskade, att ni hade s? litet som m?jligt att g?ra. H?r innelykt finner ni medel att tillfredsst?lla r?ttvisa fordringar. Mottag detta fr?n en faderlig v?n, som innerligt ?nskade, att ni verkligen ville anse honom som s?dan, och som med gl?dje fattar detta tillf?lle att bevisa sin erk?nsla f?r sina barns v?n och l?rare. Hos mitt barns r?ddare skall jag dock evigt st? i skuld; men — vill ni n?got, Jacobi, beh?ver, ?nskar ni n?got, s? — v?nd er till ingen annan, ?n
er v?n
E. Frank.?
?Han! ocks? han!? utbrast Jacobi djupt skakad
efter l?sningen av dessa ord. ?O de goda, ?dla
f?rtr?ffliga!… Och jag!… Men jag skall, jag vill
bliva dem v?rdig! Fr?n denna dag ?r jag en ny
m?nniska!?
Han tryckte brevet till sitt br?st och s?g med tysta, men eldiga l?ften upp mot den stj?rnljusa himmelen.